Bara skalet finns kvar

Bara skalet finns kvar

Uppäten på insidan. Bara skalet finns kvar, av denna sedan länge förbrukade kropp. Uppäten på insidan. Bara tomma intet styr mig nu, i detta kärlekslösa vakuum. Jag är sedan länge bara en skugga. Äter rester som andra lämnat. Lever i mörkret, svartare än mörk materia. Jag känner mig djup. Jag känner mig bred. Jag känner mig oändlig. I mitt lidande. I min fullständigt försvunna värld. Jag känner mig viktlös och maktlös. Klar och färdig. Liggande i mitt sinne.

Uppäten på insidan. Bara skalet finns kvar, till ingen nytta. För jag har lämnat sedan länge. Det finns bara spår av mig, i saker du ser omkring dig, i dofter du andas in. Som påminner om en tid av parallella liv. Bittra kryddor. Eftersmaker som sitter för livet. Kocken står och tittar, medan jag flyter längs min flod. Klädd i svart skjorta och vit slips. Tystnaden lägger sig som ett lock, när jag passerar våra övergivna öar.

Uppäten på insidan. Bara skalet finns kvar, och hårda slag. Av jorden över mig. Och ytor som spricker, delar som blir till intet. Jag svävar över spillror av mig själv. Som en ande som precis lämnat sitt hem. Jag lägger mig bredvid dig utan att du märker det. Jag finns i vindpusten som vidrör din nacke. Jag formar mig kring dina kurvor och omger dina porer. Jag tränger i dig och finner min plats. Djupt inom dig där ingen kan hitta mig. Förutom dina tankar. Ibland, när du saknar mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: