Och ett tält. För två personer. För sju i praktiken. Eller sjuttio. Eller sjuhundra tusen. Mängden är lika oöverskådlig som ytan. Eller djupet. Av någons hjärta. Insvept i taggtråd. På gränsen till ett land som inte får ha sitt namn.
Hur taggig är tråden? Hur hög är muren? Hur djup är sprickan? Hur stort är avståndet? Mellan en urmakare på Väla och en grovarbetare i nordöstra Kina? Mellan en äldre kvinna på Pålsjöhemmet och ett ensamkommande barn från Afghanistan som också tittat på Kalle Anka precis som vi gör varje julafton klockan tre? Är det någon skillnad eller är vi alla kött och blod? Samma avkomma i en evolutionär utveckling? Var går gränsen mellan den som får och den som inte får? Är Sverige platt? Oändligt platt? Är jorden platt? Var finns lycka? Trygghet? Blöjor, bindor och toapapper? Arkitektritade hus och funkisvillor? Tältkonstruktion som håller? För sju. Sjuttio. Sjuhundra tusen. Eller fler. Eller ingen. Det finns inget svar, bara antaganden som skiljer oss åt. Kontraster som förstärker bilden. Av två nästintill likadana exempel av en varelse.
Edin 