Här är jag

Här är jag. Tudelad. Svartvit, gråhårig gubbe på utsidan. Minst tio år yngre på insidan. Det håller vi med om. Min nära vän och jag. Vi är unga och erövrar världen. På var sitt sätt. Vännen på riktigt. Och jag, ja, har ambitionen. Om inte världen, åtminstone sundet. Eller viken. Möjligtvis floden och vattenfallet. Mest sannolikt rinnande kranvattnet. Vi skålar ibland. Vännen och jag. Pratar om livet. Om populära artister. Och relationer som brister. Vännen är en resenär. Som vilar i min bröstkorg. Vi tycker om varandra. Vi tycker också om öl och lamm. Och ekologiska produkter. Som fyller oss med värme, våra lungor med dofter. Som El Niño i våra ådror. Vi skriver texter, inspirerar varandra. Det blir vackert när marginalerna är rätta. Som i vårt solsystem, när en lysande stjärna dyker upp. Det är min vän, djupt i mig. Men tiden går fort, raderna är redan klara. Och nu är vi på väg. Att resa igen. En beröring på kinden, nästan som en kyss. Det är dags att gömma blicken, klä hjärtat i en burka. För det hjälper inte att blunda. Det blir svårt att sudda. Det som redan är ritat. Djupt i min märg. El Niño drar sig tillbaka och värmen försvinner. En gråhårig gubbe återstår. Svartvitt på ytan. Kalla fakta på pappret.

Den olympiska elden

Inom mig tände du den olympiska elden
Som för evigt kommer att brinna
Och pendla mellan mitt hjärta och min mage
Även när jag inte längre finns
Kommer elden att förbli en berättelse
Om hur vacker du är

Jag älskar dig så mycket

Jag älskar dig så mycket
Att jag låter dig vara först
Närmast som parfym
På min hals

Jag låter dig vara
Smöret i mitt bröd
Luften i mina lungor
Vattnet i min behållare

Jag låter dig skapa avtryck
När våra tankar slås ihop
I ett avskalat rum
Med stensatt golv

Jag låter dig styra mina känslor
Med mönster från fjärran film
Något som kan likna symbios
Utan motstånd

Jag tycker om att vänta
För det enda jag kan göra
Är att föreställa mig
Din närhet

För evigt inne

Din blick följer efter mig.
På insidan av kragen.
Sen första gången jag träffade dig.
Etiketten aldrig borttagen.

Ditt leende lockar mig.
Som aldrig spelade toner.
Fångar mig på sin lena yta.
Farligt nära ömma zoner.

Din beröring bär mig.
Knäpper upp vid axlars höjd.
Och dina öppna vågors djup.
Där sjalar faller fritt och tungt.

Din dallring är nära nu.
Spår av religionen på min kropp.
Vidrör låga höjder av mitt hus.
Lämnar över din önskan i rus.

Ditt namn skriver jag kursivt.
Färgar floder i våt stil.
Alstret längtar till sin skönhet.
I en sällsynt växtidyll.

Vår ande svävar ovanför oss.
Som ett nystan fullt av värme.
Där vi hittar till varandra.
Stannar vi för evigt inne.