Det är så jag minns dig

Jag går tills regnet löser upp min väg, bortåt där höjden övergår till bredden. Jag går tills trädet tappar all sin blom, nere i dalens rot där plantorna en gång börjat gro. Jag går tills kroppen inte längre förmår och kläderna faller från darrande händer. Sen stannar jag, på den branta platsen där nässlorna börjar kittla mina fötter. Därifrån kan jag se ditt hus. Ljuset är fortfarande tänt i ditt fönster som vetter mot floden. Det är så jag minns dig. Annonser Fortsätt läsa Det är så jag minns dig

För mig har tiden stannat

För mig har tiden stannat. Äpplen är alltid lika mogna och du fyller år varje dag. Jag sitter gömd vid grannens oljiga uppfart, medan röken i dalen följer floden norrut. Jag minns att det är nu om en vecka som du äter jordgubbar på den steniga badplatsen i grannstaden, att det är nu om en vecka som paprikan doftar i ditt mörka kök och ditt fuktiga hår vävs in mellan mina fingrar. Fortsätt läsa För mig har tiden stannat

Det snackas på Kulina Banas gata

Jag sitter på sängkanten och du klär på dig. Din klänning ser genomskinlig ut, som om den avslöjar för mig alla dina hemligheter. Från Kulina Banas gata når kvällsbönen mina öron. Jag funderar kring att det ibland krävs speciella ögon för att se någons skönhet. Du närmar dig och säger att du väntat länge. Men att du inte gör det längre. Fortsätt läsa Det snackas på Kulina Banas gata

Jag funderar på att vända

Jag funderar påatt vända,medan hjärtatfortfarande kan,medan vännernavandrar berusadei kärlekens parkvid floden.Jag funderar påatt vända,medan händernafortfarande är varma,och bygga färdigtsuterränghusetomgivet av buxbomenpå den branta sluttningen.Jag funderar påatt vända,medan färgenfortfarande torkar,medan människori miniatyrformatfrivilligt gästarmin öppna balkong.Jag funderar påatt vända,medan hjärtatfortfarande kan. Idag ärhänderna kallaoch jag bori ett radhusi förorten. Fortsätt läsa Jag funderar på att vända