238/365 2017

Varje gång jag går förbi
tänker jag mig
att du bjuder mig på frukost
och säger Sätt dig med mig.
Jag tänker mig att du pratar
om den förlorade ungdomen,
om äpplen som fallit
på den överväxta grönskan,
om ogräset som tränger fram
mellan raderna
av övergiven keramik
med klorsmak.
Och varje gång
ser det ut som
att saker som hänt för
händer senare.
– – – –

Svaki put kad prodjem
zamišljam
da me zoveš na doručak
i kažeš Sjedi sa mnom.
Zamišljam da mi pričaš
o izgubljenoj mladosti,
o jabukama popadalim
po preraslom zelenilu,
o korovu što izbija
izmedju redova napuštene keramike
sa ukusom klora.
I svaki put mi izgleda
da se stvari,
koje su se desile prije,
dešavaju kasnije.
238

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑