På ett ögonblick försvann allt

På ett ögonblick försvann allt

På ett ögonblick försvann allt.
Bruset. Trycket. Tankarna.
Spänning i magen. Puls i ådran.
Som när tjock dimma drar in från havet.
När vinden är borta och vågorna vilar.

På ett ögonblick kom likgiltighet tillbaka.
Målade allting grått, sänkte mitt blodtryck.
Lågorna slocknade. Doften gav sig av.
Som om allting blev en rak skiljelinje.
Mellan två världar, som aldrig blandades.

På ett ögonblick förändrades allt. Och inget.
Luft och vatten. Två saker som aldrig blev till ett.
Men ändå ville enas.
Som en kyss på din hud.
Med ryggen mot varandra.

På ett ögonblick tog tanken bort dig.
Och lämnade ett tomrum. En öken.
Jag kände bara efter och tappade andan.
Som om någon klippte av mina vingar.
Och jag landade tungt på marken.

På ett ögonblick slet du ut mitt hjärta.
Och lät det ligga framför mina ögon.
Medan jag fortfarande kunde se.
Att det var äkta.
Kärlek jag kände för dig.

Jag saknar dig

Jag saknar dig

Jag saknar dig. Kors och tvärs. Över hela kroppen. Som paralleller och meridianer över klotet. Täta och breda. Och lutar lätt österut. Där kamomillblomman förvaras. Omsluten med kärlek.

Jag saknar dig. I mitt innersta djup. Allt mer. Det är som årsringar på ett träd. De växer och blir fler, breder ut sig som vågor. Ju äldre jag är. Ju vackrare du är.

Jag saknar dig. Ensamheten låser fjärilar i en bur. Drar lock över ögonen. Och sakta reducerar mina bronker. Jag blir is över havet. Kyla i en sten.

Jag saknar dig. Tystnaden omsluter mig. Näktergalens sång tar slut. Ett tomt rum är kvar. Hårda betongytor förstärker ensamhetens eko. En kruka med basilika påminner om dina ögon.

Jag saknar dig. Jag hade fel. Trådarna till dig är starkare än tyngden. På dem hänger toner, vackra sonater. Och näktergalen kan sjunga. Vackrare än nånsin.

Korta små ord

Korta små ord

Korta, korta, korta, korta
små ord av kärlek.
Från ditt hjärta.
Som gram.
Samlar jag under hela min livstid.
Jag får ihop ett kilo
och ler.
Precis innan jag dör.

Som berättar om oss

img_4605

Det är inte sumpen i ditt kaffe
Med mina steg som jag vandrar
Till en plats där ångesten tar slut
Som berättar om oss

Det är inte heller valnöt i ditt äpple
Serverat av din landsman från öst
På en plats med verk i svartvitt
Som berättar om oss

Och det är inte heller cigaretten
Släckt på andra sidan av det kalla vattnet
Med orörd turkish delight
Som berättar om oss

Utan det är också en innerlig hetta
Som fyller mina ord med värme
Och blir en navelsträng
Mellan våra hjärtan

Som berättar om oss

Jag skulle kunna vara allt

Jag skulle kunna vara allt

Jag skulle kunna vara allt
Din godmorgon och godnatt
Sången att sjunga
Skon att dansa i

Jag skulle kunna vara lugnet
Kamomillblomma till ditt vatten
Ro att kunna sova
Njure att kunna leva

Jag skulle kunna vara nära
Lavendel i din garderob
Sötma till din valnöt
Längtan på dina läppar

Jag skulle kunna vara glädje
Smycke vid ditt öra
Viska vackra ord
Kittla dig om nacken

Jag skulle kunna vara bredvid
När du demonstrerar din styrka
Över hela världen
Och bakom din kudde

Jag skulle kunna paddla till ditt hem
Genom dina kapillärer
Parkera på din pupill
Bada i din grönska

Jag skulle kunna vandra med dig
På ett stenlagt torg
Kryddat med doften av ramadan
När andetaget vilar bakom fasaden

Jag skulle kunna vara allt
Förutom den du önskar

Ute rinner det konstant

Ute regnar det konstant

Ute rinner det konstant
som oavbrutet bryggande
av färskt morgonkaffe

Så känns ett helt år
att återkomma till
efter en sekund i mitt förflutna

Stämpelklockan ringer
en påminnelse om ordning och reda
om tillvaro i sicksack

Jag träffar en morgonpigg vän
och ber henne att inte förstöra nu
en alldeles underbar depression

För varje sekund

För varje sekund

För varje sekund som jag
Tillbringar med dig
Suger jag i mig
Tusen missade sekunder
Av din skönhet
Av all den tiden
Som vi har missat
Men kunde haft tillsammans

Så kanske jag hinner ikapp
Med att ge dig
All den kärleken
Som jag burit inombords
Men det är inte sannolikt
För så många sekunder
Har jag inte
Kvar i mitt liv

Så förlåt mig
Att jag stirrar
I dina gröna ögon
Så intensivt
Som en färgrik fågel
Som precis släppts
Ur sin bur ut
I en tropisk urskog

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑