Jag saknar dig

Jag saknar dig

Jag saknar dig. Kors och tvärs. Över hela kroppen. Som paralleller och meridianer över klotet. Täta och breda. Och lutar lätt österut. Där kamomillblomman förvaras. Omsluten med kärlek.

Jag saknar dig. I mitt innersta djup. Allt mer. Det är som årsringar på ett träd. De växer och blir fler, breder ut sig som vågor. Ju äldre jag är. Ju vackrare du är.

Jag saknar dig. Ensamheten låser fjärilar i en bur. Drar lock över ögonen. Och sakta reducerar mina bronker. Jag blir is över havet. Kyla i en sten.

Jag saknar dig. Tystnaden omsluter mig. Näktergalens sång tar slut. Ett tomt rum är kvar. Hårda betongytor förstärker ensamhetens eko. En kruka med basilika påminner om dina ögon.

Jag saknar dig. Jag hade fel. Trådarna till dig är starkare än tyngden. På dem hänger toner, vackra sonater. Och näktergalen kan sjunga. Vackrare än nånsin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: