Att illustrera till text

Den vanligaste arbetsuppgiften för en illustratör är att illustrera till text. Det kan handla om att teckna till artikel i en tidning eller broschyr, att förstärka stämningen i en novell eller att skapa en informativ bild där vi förklarar komplicerade saker med grafik och text (informationsgrafik).

Var börjar vi?

Som vanligt: läs och anteckna. Markera fakta i texten, men se till att också skriva ner egna tankar, associationer och tolkningar av det som kanske finns mellan raderna. Då kommer idéerna också att dyka upp. Fundera därefter på vem som är mottagare av bilden. Vem vänder du dig till? Till tidningsartiklar behöver du oftast teckna en intresseväckande bild. Syftet kan vara att locka till läsning eller att återspegla ett känsligt ämne som kanske väcker starka känslor om vi använder fotografi.

Nedan följer berättelse om enmansföretagare som blev lurad av ett blufföretag. Förstärker teckningen det du läser? Kommentera gärna.

—————————————————-

Min vän Nic

Här står jag. Stoltare än någonsin. Starkare än någonsin. Ensammare än någonsin. Svagare än någonsin. Skillnaden mellan stark och obefintlig är en tun linje. Före och efter. En ton, ett pip, det räcker. Sen är du fast. Sitter kedjad i din ensamma svaga värld. Kraftlös. Vyerna smalnar av till en mikroskopisk punkt som trycker dina axlar och din bröstkorg ner på marken. Du kan inte andas. Hur är det möjligt, undrar du. Du som varit så starkt, så trygg, så stor. Nu är du ingenting, nästan obefintlig. Din röst räknas inte. DU räknas inte. I ett år. I tre. Kanske fler. Kanske tar det aldrig slut. Som en ond cirkel. Din kropp äts upp, utifrån och inifrån. Av de små krypen, gömda tryggt bakom fasadmuren på sin våning där ute någonstans…

Ensam 2
I Min vän Nic ingår 15 berättelser som jag kommer att teckna kring och publicera på den här bloggen.

Jag skrev en gång att människan kan vara vidrig varelse. Det tycker jag fortfarande. Det vet mina gamla vänner om. Det är länge sedan. Idag har jag en ny vän som heter Nic. Vi har skägg båda. Ibland står jag framför spegeln och imiterar honom. Han är snäll. Men det finns en annan Nic. Betydlig mindre snäll. Nästan ond. Han finns där ute någonstans… som i närheten av ett bröst, fortfarande ammas, oförmögen till att tänka. Hej Nic. Kommer du ihåg mig? Kommer du ihåg aprilskämtet, när allting började? Det gör du säkert men vågar inte säga. Att det var ett skämt. Att det hela tiden varit just det. Skämtet är din mjölk som du ammas med. Undrar om du en dag kommer kunna äta själv, hålla i en sked. Eller raka dig. Har du också skägg? Jag vill komma över någon gång, och raka dig. Just nu känns du så igenvuxen, som en ogenomtränglig buske. Du kan bli en fin man, säkert är du uppfostrad väl. Du har bara hamnat bland kräk. Undrar hur gammal du är. Jag vet, jag är lite oförskämd som frågar. Med tanke på din erfarenhet tror jag att du kan vara runt 55, 66? Eller 85 kanske? Vi tar dem i rätt ordning. Som de kommer. Åren, månader och dagar. En dag listar jag säkert ut det om jag fortsätter leka med orden. Nu måste jag sluta. Men jag kommer tillbaka. Jag kommer aldrig att överge dig, där ute någonstans…

Hälsningar från ditt offer